En förebåderska om våren

Sveriges radios mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén och jag möttes i morse, i snökaoset mellan Kallinge och Ronneby.

Efter att ha lyssnat på en svårartad debatt mellan två politiker, starkt understödda av en programledares ledande frågor, hade jag nått en viss radiolyssnarmättnad.

Då,  som en förebåderska om våren som kanske kommer, ljuder Cecilia Uddéns röst från Amman i Jordanien:

Det är torsdag morgon, jag har just pratat med Abbas, min granne som säger ”Om du färgar håret, så får du följa med till Bagdad…”

Det är fredag eftermiddag, sista dagen på en arbetsvecka som varit hektisk och alldeles förträfflig. Det som vi länge har längtat efter – en plattform för studentrekrytering är faktiskt verklighet. I en vecka har vår nya sajt varit uppe och trafiken på den har varit hektisk, vi har fått många dunkar i ryggen. Det är på riktigt.

En sidoeffekt, som vi nog inte tänkt så mycket på, förrän så här efteråt är att vi ägt framväxten och produktionen av sajten tillsammans. Jag har sällan mött så mycket samlad entusiasm och arbetsvilja som bland mina kära arbetskamrater. Jag är alldeles övertygad om att sajten kommer att göra våra utbildningar bättre.

Och ändå har jag inte behövt att färga håret.

Det drar ihop sig!

Följande stolta inbjudan har spritt sig som en löpeld genom blogg-, twitter-, facebook-, messengervärlden:

”Allt är möjligt och en del är viktigt, något är livsviktigt”

Om konsten att använda webben som en ny mötesplats för rekrytering och marknadsföring.

Ett gott exempel: Rekryteringssajten för BTH Digitala medier.

Syftet med sajten är att använda sociala medier på webben för att kommunicera BTH Digitala medier som ett attraktivt utbildningsval med spetsutbildningar inom nya medier:

”Spetsutbildningar för morgondagens arbetsmarknad, speciellt regisserade för skapande människor, som vill utveckla sin kreativitet och arbetsmetodik inom ljud, bild och berättande med hjälp av digitalt hantverk.”

I vår kommunikation prövar vi word-of-mouth marketing eller ”buzzing”, (många avsändare till många mottagare), genom att studenter, alumni, arbetsgivare, ambassadörer sprider berättelserna om BTH Digitala medier i sina nätverk, som sprider dem i sina… Vi infiltrerar communities på nätet, Twitter, Facebook, MS Messenger, där våra studenter och alumner garanterar trovärdigheten för våra utbildningar.

Buzzing förutsätter att vi bygger trovärdiga berättelser om BTH Digitala medier, om människorna, de mänskliga mötena, framgången för enskilda människorna, kommunicerar att ”Allt är möjligt och en del är viktigt, något är livsviktigt”.

Välkommen till launch meeting med marknadsstrategen Mats Karlsson, Givakt och Peter Ekdahl, BTH Digitala medier.

Fredagen 6 mars, kl 8.30 i Deltat, byggnad A, Östra Piren, Karlshamn.

Arrangörer:

BTH Digitala medier

Dock har vi inte avslöjat webbadressen än, vi väntar in i det sista…

Innerlig på riktigt

Richard Swartz för mig in i Gustaf-Otto Adelborgs universum. Han har den förmågan.

I juni, förra året, berättade han om den ytterst lilla tyska staden Iphofen, så till den milda grad att jag dagen efter var i färd att köpa en tågbiljett dit. Dock lyckades jag hejda mig, men min längtan kvarstår. Jag ska dit, förr eller senare.

Nåväl, Gustaf-Otto Adelborg, i Richard Swartz berättelse, var en

…numera bortglömd författare från förra seklet som skrev mycket litet, inalles sex böcker, de tre första nästan oläsbara (åtminstone som han själv såg det) medan de tre sista tillhör de märkligaste vår litteratur äger.

Det som drabbar mig är Gustaf-Otto Adelborgs, eller möjligen Richard Swartz, ärende: Livet är en brottning med innerligheten, kort sagt att vara människa, att inte tumma på vare sig allvar eller skärpa. Om staden Uppsala skriver till exempel  Gustaf-Otto Adelborg:

Det torde vara mer än vanligt svårt att i denna stad göra sig omedelbart gällande som människa.

Så vänder jag sidan i tidningen och möter Per Persson, han som spelar huvudrollen i bandet Perssons Pack.

Han berättar om deras nya skiva och om Love Antell som har bokat en studio för 10 000 kr om dagen. Följden av denna bokning blir, ”då var man tvungen att få ihop några låtar.” Men det är också tvunget att få med Love, eftersom han spelar gitarr som Per Persson vill ha det, utan några ”jävla bluesböjningar”. Så här vill Per Persson att hans skiva ska låta:

Jag älskar en grupp som heter Jailbird Singers. De bildades på Långholmen och gjorde bara en folkparksturné, 1964. Tony hade magcancer och låg i baksätet och hade djävulskt ont medan Korpen och Masen var ute och stal saker på ställena, och de hade en stämföring som var väldigt fräsch. Så vill jag att det ska låta, det var verkligen på riktigt.

IT-tiden, programkod och svensk lag

Lyssnade i morse på en intervju med författarna till en nyutkommen bok om Pirate Bay.

Lystrade till två ting:

De fick frågan om varför Pirate Bay, som en svensk företeelse, är så stora (en av världens 100 mest besökta sajter) och en av förklaringarna ”gick tillbaka till IT-tiden”. Det tyckte jag var intressant; IT-tiden är redan historia, trots att den utspelade sig mellan c a 1999-2001. Min fråga blir då – vilken tid lever vi i idag? Finns nog anledning att återkomma till den frågan.

De fick naturligtvis också frågan varför så många bryter mot både svensk lag och EU-fördrag. Då sa de något som kan vara värt att meditera över. Anledningen är att programkod och svensk lag har samma grunduppgift – båda bygger på regler som kan följas eller överträdas. Skillnaden mellan dem är, att om någon överträder svensk lag, så behöver det inte innebära påföljder, men bryter någon mot programkodens inbyggda regelsystem, fungerar ingenting. Kort sagt programkodens regler är viktigare än svensk lag. (Får inte riktigt ihop logiken, men det är något som kittlar i levern.)

Svart och vitt

Läste för en stund sedan att USA kommer att gå i konkurs! Eftersom det är en expert som uttalar sig, så har han med stor sannolikhet rätt, enligt enkel medielogik.

Eftersom jag inte för ett ögonblick tror på USA:s icke-framtid och därmed hela världen som ett ekonomiskt katastrofområde, börjar jag fundera på en närliggande sak:

Om det nu är så att våra sinnen får mycket av sin näring från medievärlden som är en förvrängd,  svartvit kopia av den verkliga världen; tänk om mediernas senaste hjälte, piloten som sägs ha nödlandat ett fullsatt passagerarplan på Hudsonfloden, tänk om han inte gjort det!

Tänk om det är andrepiloten, eller en flygkunnig passagerare som av en ren tillfällighet kastat sig in i cockpit, eller…

Tänk om hjälten inte är en hjälte, utan om några dagar  förvandlas till ett lovligt byte för ett mediedrev som strax innan utgjort en hyllningskör. Allt med hjälp av samma enkla medielogik.

Nils skrivande

Jag läser med förtjusning Carl Bildts blogg Alla dessa dagar. Carl Bildts son Nils har en blogg (ligger i CB:s bloggroll).

Nå, det jag mediterar över är hur lik Nils är alla andra 16-åringar. Han skriver till exempel onsdagen 8 oktober:

Nu h ar jag inte skrivit på ett ag så jag tänkte göra det igen. Jag har inte gjort så mycket de senaste dagarna, förutom att jag träffade pappa igår. Han var i London, så jag tog ledigt en dag för att träffa honom och hänga med på hans möten. Men förutom det har jag inte gjort mycket alls. Därav bristen på inlägg.

Alltså, i detta märkliga, hormonfyllda universum som en tonåring är och där världens smärta och och den egna glädjen dansar runt varje vaken sekund, där förälskelsen och sjävföraktet korsar varandras vägar många, många gånger varje minut, finns också en yttre gestalt som påstår att händelselösheten är ett normaltillstånd.

Så märkligt och obegripligt är en människas liv.

Skomakare och sånt

Den gamla sedelärande historien om skomakarens barn som hade de sämsta skorna i byn, har stämt ganska väl på oss. Vår användning av webben för t ex rekrytering av nya studenter, eller för att skapa trovärdighet gent emot blivande arbetsgivare och samarbetspartners har varit ungefär i skomakarklass.

Dock kan även till synes omöjliga lägen förvandlas, om inte till segrar, så dock till guldlägen. Vår vän Netport har stöttat oss ekonomiskt så att vi kan utveckla en ny rekryteringssajt. Därför har vi kunnat engagera Givakt i arbetet. Sajten kommer att inte att gå av för hackor, tro mig.

För att du ska förstå att jag inte skriver i nattmössan krävs endast lite tålamod, sajten lanseras i mitten av februari.

Bjäfset

Den kloka Lena Andersson skriver i en TV-krönika i samband med nobelfesten

”akademin (…måste) inse att den liksom Nobelfesten är starkt klasspräglad, vilket hämmar den. De strikta gamla ritualerna, de löjliga overallerna, mössorna och lekarna, hela den självbespeglande kulturen med dess ton och språk, nollningarna och känslan av klick och kotteri och exklusivitet som allt det nämnda handlar om att odla och befrämja, stöter generation ­efter generation bort dem som inte är födda ­in i det. Ta bort det akademiska bjäfset och de underförstådda koderna som är till för att stänga folk ute så kanske det blir stånds­cirkulation även i svenskt forskningssamhälle.”

Jag tror att jag, åtminstone till dels, håller med henne. När det akademiska livet alltför mycket påminner om mitt eget logement från lumpen på P6 i Kristanstad, blir jag en aning nervös. Ett illavarslande tecken kan vara när arbetskamrater kallar varandra vid efternamn. Kolla hur det är hos dig.

”Så går en dag än från vår tid…

…och kommer icke mer” sjöng min fromma moder för mig när jag var liten. Det är en psalm som bör sjungas på kvällen.

Den här veckan har varit fylld av möten, krisledningsövningar och lucia:

Tisdag – Ursula och Claes presenterade BTH:s KK-miljö ProVision (finns ingen webb än) för oss som jobbar i Karlshamn. Målet för BTH är att harmoniera ProVision med högskolans strategi 2009-12 genom att fokusera forskning, utveckling coh utbildning i gränslandet mellan Systemteknik, hållbar utveckling coh innovation.  Syftet med miljön är att tillväxt ska ske genom samproduktion med näringsliv och samhälle. I motsats till traditionella utlysningar/ansökningar är det BTH:s ledning som bestämmer inriktning och mål utifrån en godkänd projektstruktur. Målet är alltså att ge varje lärosäte ska få möjligheter att skräddarsy sin egen utveckling.

Jag blir bekymrad (och triggad) av fem skäl:

1. Mina erfarenheter av interaktionen med KK-stiftelsen. De har en tendens att likt den vite mannen tala med kluven tunga – å ena sidan har BTH alla möjligheter att påverka sin egen miljö, å andra sidan är KK-stiftelsens egna processer så otydliga att tiden rinner i väg och den ursprungliga energin riskerar att försvinna på vägen.
2. Det andra skälet är en direkt följd av det första – på presentationen visade Claes med all tydlighet att BTH redan tvingats in i en struktur som erbjuder alltför litet utrymme för nya arenor där näringsliv, samhälle och lärosäte kan mötas på lika villkor och utveckla nya och oprövade vägar ill samproduktion och därmed innovation.
3. Därmed är också risken stor att begreppet innovation även i detta projekt blir ett uttryck för endast linjär utveckling från idé till färdig produkt.
4. Miljön gynnar för närvarande endast storskalig industriell samproduktion med redan etablerade partners.
5. Begreppet ”hållbar utveckling” problematiseras inte, trots att BTH har två kraftfulla företrädare för detta begrepp och de är djupt oense om innebörden.

Sälvklart ska stora och industriella aktörer, utanför och inne i BTH dominera, men min önskan och dröm är att också en disparat, småskalig och nätverksbaserad digital mediebransch/forskning/utbildning fick smyga in i ett hörn och i all stillsamhet ägna sig åt det vi är bra på – kreativitet, oberäknelighet, mode 2 och meningsbyggande.

Onsdag och torsdag – utbildning för BTH:s tänkta krisledning. Från Karlshamn hade Anita, Lena och jag fått förtoendet att vara med dessa två dagar. Vi var cirka 30 personer i olika funktioner som skulle öva i händelse av att BTH råkar ut för en kris, t ex större olyckor som berör vår personal och studenter. Dagarna var ytterst meningsfulla, dels för att lära känna så många människor som jag bara ser i korridorerna annars, dels för att utbildningen i grunden är en avancerad ledarutbildning.

Ur mitt professionsperspektiv innebar bekantskapen med dem som ledde utbildningen, Lasse och Kennet från Krisledning AB, ett exempel på hur en omsorgsfull dramaturgisk uppbyggnad skapar en dynamisk pedagogisk utvecklingsmiljö. De är jädrigt begåvade pojkar, tycker jag!

Fredag – lucia klockan 9 på Gourmet Grön. Karlshamns lucia med tärnor var förtjusande!

På eftermiddagen presenterade Givakt de första konceptskisserna till vår nya rekryteringswebb som ska finnas i version 1.0 i mitten av februari. Tilltalet ska vara samtida, urskiljande och utmanande. Eftersom det är rekrytering som står på dagordningen är inte fokus vad vi vill informera om, utan vad tilltänkta studenter vill kunna ta reda på om oss!

Studenterna är subjekt, inte vi.

Lördag – och därmed rinner det mig i sinnet att jag får möjlighet att citera ytterligare en stump ur min moders psalmskatt

”Det ringer till vila och veckan går ut. Guds sabbat sig nalkar och mödan har slut. Tack evige fader för hälsa och frid och nådenes gåvor i nödenes tid.”

Den du.

Ren och skär reklam

Att komma tre minuter över sex till Matöppet i vårt Kyrkhult är en fröjd för ögat. Inte så att de har stängt. Matöppet i Kyrkhult stänger tidigast kl 19, helg som söcken.

Nej, det är att möta Kerstin, Ann-Christin och hela gänget som under årens lopp liksom har blivit en del av familjen.

När jag gick ut genom skjutdörren i kväll kom jag på att jag känt dem i snart 25 år. Vi har mötts varje dag, sagt hej och sedan den obligatoriska frågan:

”Vill du ha på beloppet?” Det är en närmast helig fras, eftersom den gör att jag känner mig absolut hemma.

Något av samma känsla håller på att utvecklas i TKS ledningsgrupp, vi hade möte i eftermiddag. Den här känslan av att känna sig intelligent i sällskap med andra människor. Det är en nåd att stilla bedja om, som de gamle sa.

Den nåden håller nog på att infinna sig, tror jag.